En resumé om Björkkulla-bryggans (BBSF) tillkomst
Föreningen bildades 1973 av alldeles speciella själ, då Björkkulla gård under 60-talet hade styckat av och sålt tomter runt sina ägor.
Sommargäster började befolka området som tidigare bara hade bestått av fastboende, och med det så kom också behovet att ha en badplats samt i en viss mån en liten brygga för att kunna lägga fast en eka eller två.
Båtplatser gick att ordna genom att Björkkulla hade samfälld mark nere vid viken, så en lite brygga kom på plats för de få båtar som behövde en tillfällig hamn.Och när det gällde badet, så använde man sig av det så kallade ”badberget”som låg och i viss mån fortfarande ligger söder om nuvarande brygga. Och som alla i trakten av gammal hävd hade använt för detta ändamål.
Sommargästerna beblandade sig med de fastboende och gick till det gemensamma ”badberget”. Som blev en allmän samlingsplats där man samsades om utrymmet i bästa samförstånd.
Men säg den glädje som varar beständigt.
1973 beslutade markägaren där ”badberget” låg för att sälja. Två kvinnliga spekulanter från Åkersberga med förflutet i hundbranschen tog allt i besittning, och så även ”badberget”.
Nu blev det annat ljud i skällan, damerna beslöt sig för att starta fåravel och byggde ett litet fårhus alldeles vid strandkanten. Tänk att det precis såg ut som ett badhus.
Marken stängslades in och alla badgäster, fastboende som sommargäster stängslades ut.
Nu följde en tid av bråk och stängselgenombrott och till och med kom vissa hetsporrar i handgemäng med ägarna.
Rådslag hölls mellan alla inblandade förfördelade parter och man beslöt att bilda en förening. Den 22 juli 1973 kom Björkkulla bad och båt (BBB) till. Här ska föras rättslig talan mot det som man visst fog kan kalla övergrepp i allemansrätten. Det blev långa och sega processer ända upp i regeringsrätten.
Man kan väl säga att BBB vann en viss seger för damerna/markägarna fick ett föreläggande att de skulle bereda ortsbefolkningen tillträde genom en grind så att badberget åter skulle kunna användas för bad och rekreation.
Om detta tyckte inte damerna som då resolut tog till krut och sprängde bort badberget och cementerade en brygga för eget bruk.
Då beslöt medlemmarna i föreningen att bygga en egen brygga, nu var ju badplatsen ändå förstörd och vad gagnar mera kiv till?
Styrelsen utsåg en arbetsgrupp som fick i uppdrag att undersöka tillvägagångssättet, kostnader, juridiska aspekter och anläggningsförfarande med mera.
1974 togs kontakt men Norrtälje lantmäteri för en anläggningsförättning, resultatet blev att Lantmäteriet beslutade om ett brygg och gångvägs servitut på hopmarken Björkkulla S1 som ägs av 4 delägare i Björkkulla.
Alla som tillhörde Björkkulla tillfrågades om intresse för båtplats, även angränsande fastighetsägare tillfrågades. Därav Gässvik 2:9, en fastighet som egentligen inte tillhörde Björkkulla. Några av fastighetsägarna avböjde dock erbjudandet. Bryggan kom på plats 1975 och sektionerna levererades till Trästa brygga och bogserades till platsen för brottet.
Under våren 1975 insåg man att det kunde vara lite problematiskt att ta sig ut till själva bryggan
vid högvatten. En längre spång behövdes för att man torrskodd skulle kunna ta sig ut till bryggan.
De två grannarna Kalle Wahlberg (Björkkulla 2:12) Erik Karlsson (Björkkulla 2:6) slog sina kloka huvuden ihop. Problemet löstes med ett mycket gediget tryckimpregnerat virke som legat många år i en gammal branddamm skulle komma väl till pass i sammanhanget. Dessutom kunde virket fås till en mycket rimlig kostnad.
Transporten till Björkkulla, som var ett betydande tungt lass gick under en sen och mörk kväll från en plats där en mycket välkänd flygplats är belägen. Hur nu det gick till är nu mera preskriberat.
Väl på plats kom många goda krafter fram, ingen nämnd ingen glömd.
Men förutom det så måste man ändå nämnda familjerna Johnsson (Björkkulla 1:9) och Bylund (Björkkulla 2:15), som lade ner mycket arbete för att bryggan och dess spång skulle komma på plats.
Bryggan blev nu den samlingsplats, som badberget hade varit tidigare. Det hölls simtävlingar och windsurfing och vattenskidor prövades med olika framgång.
Stilla kvällsfiske till en del katters glädje förekom och för all del en och annan gädda drogs väl också upp.
När det det var dags för för årets alla sjösättningar av båtar firades detta med varm dryck för det var alltid någon som fick ett allt för tidigt ofrivilligt dopp. Och när årens alla Roslags-lopp gick förbi var bryggan en självklar utkiksplats.
Hos traktens alla ungar blev bryggan en uppskattad samlingsplats. Röda- och vita rosen krigare höll till vid och omkring bryggan. Här tvättades stallukten bort ur hästflickornas frisyrer och romantiska månskensbad lär också ha förekommit.
Bryggan blev så populär, inte bara bland medlemmarna utan även av andra i trakten och snart hade vi vuxit ur den.
Barnen som ville leka och stoja, både på bryggan och i vattnet kom ibland lite i onåd av solbadande nyser som frekventerade bryggans yttre del.
Det beslöt då att en ytterligare en sektion skulle införskaffas som bara skulle användas till bad.
Fotnot: Fri omarbetning av Johan Fallman från originaltexten av Berit Karlsson Björkkulla 2:6
Sagt och gjort, 1984 kom den nya sektionen på plats oh allt var frid och fröjd. Trodde vi ja. Återigen, säg den glädje som varar beständigt.
Den nya bryggdelen kom lite för långt norr ut och tangerade in på grannars vatten. Det blev varken bra eller billigt. Nu måste andra metoder till.
Åter så slogs klocka huvuden ihop och efter fem (5) anläggningsmöten beslöts det att bilda en samfällighetsförening.
Vi ett sista möte den 4 mars 1988 bildades Björkkulla Bryggans Samfällighets Förening (BBSF) trots motstånd av vattenägaren (Trästa 4:27) samt att de två fastigheterna Björkkulla 2:18 och Björkkulla 2:13 tillkom.
Den 10 maj 1989 avslog tingsrätten vattenägarens överklagan och anläggningen vann laga kraft.
Den 8 Juli 1989 upphörde Björkkulla bad och båt (BBB) och gick upp i Björkkulla bryggans Samfällighets Förening (BBSF). Och Länstyrelsen meddelade, att nu fick inte anläggningen växa mer.